Bostad - en klassfråga?
När man börjar närma sig gymnasietidens slut börjar man tänka på
sitt liv efter den, den första tanken är kanske att få ett arbete om
man inte har målet att fortsätta studierna. Efter frågan om arbete
och en möjlighet att försörja sig kommer tankarna på hur man vill
inrätta sitt liv, man vill utforma ett liv som man själv styr över. Man
vill helt enkelt lämna en tillvaro där andra påverkar ens handlande,
man vill klara sig själv utan morsans eller farsans, eller bådas,
påverkan. Man vill stå på egna ben, men upptäcker ganska snart
att det inte är så enkelt.
Det första problemet som måste lösas är att hitta en bostad, en
bostad som ger en rätten och möjligheten att skapa sitt eget liv, vi
är ju redan myndiga och ansvariga för alla våra handlingar, då
borde ju vårt sociala arv kunna lämnas därhän. Det påstås ju att i
Sverige har alla lika möjligheter. Har vi då samma möjligheter att få
en bra start på vårt vuxna liv, vi lämnar ju nu ungdomsåren efter
oss och eftersom vi alla påstås ha samma möjligheter står vi på
ruta noll i vårt vuxna liv.
Men det visar sig ganska snart att rätten till en egen bostad är
klassfråga, och sammanhänger intimt med ens sociala ursprung.
Makten över bostäderna har flyttats från politikerna till bostadsbolag
och fastighetsägare där ekonomiska intressen går före rätten att
alla skall ha rätten till bostad. Det viktiga har blivit möjligheten för
bostadsbolagen att tjäna pengar, inte att vi har rätt till ett eget liv
och därmed ett eget boende. Bostadsbolagen och bankerna bestämmer
hur det skall byggas och vilka som skall ha tillgång till
dom. De ungas krav om en bostad med rimliga hyror får ge vika för
bostadsbolagens strävan efter vinster. De är mer intresserade av att
bygga exklusiva bostadsrätter och hyresrätter i attraktiva områden
än att tillfredsställa ungdomens rätt till ett eget boende.
Vilka ungdomar har möjlighet att betala en insatts på en halv miljon,
eller har möjlighet att få ett lån till en sådan bostad. Jo, dom
som har föräldrar som kan ställa upp med borgen för lånen eller
som kan överlämna en lägenhet som gåva. Vill bostadsbolagen ha
en hyresgäst som får försörja sig på tillfälliga jobb och vikariat,
nej dom fodrar att man har fast anställning med en relativt hög lön
eller rika föräldrar som kan gå i borgen för hyran.
Nu talas det mycket om byggandet och avsaknaden av studentlägenheter,
det är riktigt att dom som väljer att studera vidare
också har rätten till ett eget boende, men det har alla ungdomar.
Och det finns ingen anledning att segregera arbetande ungdom
och studerand ungdom, det behöver byggas bostäder som alla
kan få tillgång till.
Vi ungdomar måste kräva vår rätt till en bostad, oberoende av vår
klass eller sociala arv!
Bygg bort bostadsbristen, och sänk hyrorna!
Fredrik Jönsson,
SKU Malmö