2006-04-26
En annan värld är möjlig – med socialism!

Nu närmar sig Första Maj, arbetarrörelsens internationella högtidsdag. År 1889 ägde Andra Internationalens första kongress rum i Paris. Den amerikanska delegationen föreslog att första maj fortsättningsvis skulle bli den internationella arbetarrörelsen dag för manifestationer. Förslaget antogs och första maj manifesterades första gången redan året därpå, 1890. Det blev en högtids- och kampdag som firas av arbetarrörelsen, både dess fackliga och politiska gren, runt om i vår värld. I vissa länder kämpar man för grundläggande fackliga och demokratiska rättigheter, i en del länder är det olagliga manifestationer och i andra länder är det förenligt med risk för liv och lem att delta i första maj-firandet.
I Sverige är det en allmän helgdag sedan 1939 och har under alla år firats med manifestationer och möten av arbetarrörelsens organisationer.

Så kommer att ske även i år, trots motstånd från högerkrafterna som under senare år har intensifierat sina attacker mot en kämpande arbetarrörelse. Det har gjorts på olika sätt. En del har förklarat att klasserna i Sverige har försvunnit och därmed är behovet av att demonstrera och manifestera på en speciell kampdag för det arbetande folket borta. Andra påstår att ideologierna är döda.

Även krafter inom arbetarrörelsen har försökt att legitimera högerns attacker och föreslagit att i stället för att präglas av kamp- och stridsvilja ska Första maj bli en dag för familjefest. Det är idéer som har sina rötter i socialdemokratins klassamarbetspolitik och i den enighet som ofta manifesteras i riksdagen om den nyliberala politiken som enda vägen i en globaliserad ekonomi. Det är tyvärr idéer som även har smittat av sig på det arbetande folkets främsta klassorganisationer, fackföreningsrörelsen.
Dagens Nyheter skrev vid förra årets Första maj ”Är det ett slags teater som arrangeras till minne av den tid när arbetarrörelsen demonstrerade för bättre arbetsvillkor och demokratiska rättigheter?” och ” Det är en dag när de behöver den gamla bilden av en kamp mellan arbete och kapital. Pjäsen är så skriven att något saknas utan direktörerna och de rika” vidare ” Felet med första maj är att det är en dag som underblåser illusioner om i vilken riktning lösningarna ska sökas. Vi behöver inte färre kapitalister utan fler.”

Det ger en ganska bra bild av det motstånd som högerkrafterna driver mot Första maj och arbetarrörelsens kamp överhuvudtaget. 1890 var huvudkravet 8 timmars arbetsdag, idag är det andra krav som kommer att ställas på Första maj. Men nu som då gäller kampen mot arbetsköparnas envälde och den politik dom vill tvinga på oss för att kunna skörda ohämmade profiter, men också mot den imperialistiska utplundring som sker över stora delar av världen.
I dom fackliga demonstrationerna blir det den något diffusa huvudparollen ”Alla ska med. Så enkelt är det!” Inte helt lätt att förstå, men med en positiv tolkning kan den uppfattas som att LO kommer att tag i och arbeta mot det utanförskap som drabbar allt fler människor. I synnerhet är våra invandrare utsatta för detta, när dom förvägras den mänskliga rättigheten att arbeta för sin och sin familjs försörjning.
Det kan också gälla alla dom äldre som, på grund av kommunala besparingar, förvägras rätten till ett äldreboende och därmed tvingas leva i isolering.

Även om huvudparollen är diffus så finns där andra paroller som hela arbetarklassen kan ställa sig bakom. ”Arbete åt alla – Nej till sänkta löner” är ett riktigt krav i synnerhet med tanke på att 25 procent av folk i arbetsför ålder står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Det är en situation som arbetsköparna har utnyttjat och kommer att utnyttja för att försöka sänka lönerna. Dessutom har dom använt det för att försämra anställningsförhållandena. Nu är halva arbetsstyrkan hänvisade anställningar i form av visstidsanställningar och provanställningar eller är anställda av bemanningsföretag. Målet är att ingen skall kunna känna sig säker på en anställning för då minskar också riskerna för opposition mot arbetsköparnas maktdominans på arbetsplatserna. Det är arbetsköparnas strategi som även har anammats av byråkratin inom den offentliga sektorn.

”Rör inte kollektivavtalen!”
Därför är också parollen ”Rör inte kollektivavtalen!” viktig. Det är inte bara den lönedumpning som EU strävar efter som hotar kollektivavtalen och dom arbetsrättsliga lagarna, utan även den nyliberala politik som förts av regering och riksdag har öppnat vägen för en politik som direkt går arbetsköparnas och storkapitalets ärenden.
LO ställer också parollen ”Alla behövs - Nej till en borgerlig regering!” Det är en paroll vars slutled borde ändras till Nej till borgerlig politik, därför att borgerlig politik går mot det arbetande folkets intressen, oavsett om den förs av den borgerliga alliansen eller den nu sittande röd-gröna alliansen, det har verkligheten under de senaste åren visat.
Slutligen uppmanar LO till solidaritet ”Solidaritet gör en rättvis värld möjlig!” Det är riktigt, solidaritet och kamp fodras för att det arbetande folket skall kunna förändra världen. En solidaritet som skall omfatta folken i tredje världen, arbetarklassen i industriländerna, befrielserörelser och dom folk som idag bygger socialismen i sina länder. En solidaritet som riktar sig mot högerpolitik, nyliberalism, imperialism, monopolkapitalet och storfinansens inskränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det behövs en alternativ politik, det behövs socialism. Därför skall vi manifestera och demonstrera på Första Maj.

Slut upp i leden och gör en annan värld möjlig!

Skribent: Jan Jönsson
Ordförande Sveriges Kommunistiska Parti